Sitter i min ensamhet och tänker. Analyserar allt . Tänker på saker/händelser som jag inte borde tänka. Men innerst inne tror jag det finns sanning i det tills det bevisas motsatsen. Bara väntar på att få svaret. Helt tappat förtroendet. Kommer aldrig släppa in någon som dig nära mig likaså som du inte släpper in mig. Hur gör man när man tappat förtroendet för varandra? Man kan varken bygga något eller älska. Ett osäkert steg att ta men ingen är beredd att offra. Båda är fega för att bli sårade. Båda är rädda att hamna på samma spår som tidigare. Båda är rädda för att känna sig instängda. Båda står i en fas i livet där de inte vet vad de vill göra karriärsmässigt. Båda har svårt att utrycka sig. Båda misstolkar lätt varandra. Båda litar inte på många människor. Båda är lika men ändå så olika. Vad gör man? Ärlighet varar längst men det verkar va ett spel i dina ögon.