Nu har jag startat en onödig blogg igen. Ena stunden kan jag tycka att det är skönt att dela med mig av mina tankar medans andra stunden blir jag trött på att dela med mig till andra.
Idag i julkalender handlar det om mig.

Jag heter Caroline Lisa Karlsson. Bor ihop med mina föräldrar i ett fint hus ute på landet, Fjugesta. Pappa är svensk och mamma  är finsk. I min familj har jag även en bror som heter Andreas på 26 år. När jag var två år stoppade jag min katt i tvättmaskinen då jag skulle leka kurragömma. Han dog tyvärr och därefter skaffade vi en ny katt som hette Mirre som lever än idag och är min gosepojke!!!! Jag har hållt på med hästar sen jag var 5 år gammal. Vid 12 års ålder fick jag min första häst som hette Laica. Samtidigt i den åldern brann jag för fotboll så fram till jag var 17 år stressade jag mellan fotbollsträningar och ridlektioner. Men jag älskade det. Sport har vart en stor del av mitt liv. När jag var 17 år fick jag ett tungt besked om att vi var tvungna att ta bort Laica då hon haft en skada i benet och vi hade behandlat henne i 1 år mycket mer fanns ej att göra. Mitt liv brakade samman och kan ej idag tänka på Laica utan att börja gråta.I samma veva började jag spela fotboll i ett annat lag i Örebro, Sturehov. Allt var skit kul och det gick bra tills jag började känna att desto mer jag tränade desto mer yrig blev jag. Det gick så långt att på en match kollapsade jag. Det svartnade i ögonen för mig och jag kände mig skakig och yrig. Mina föräldrar, min omgivning var orliga över mig och vi åkte in med mig till en hjärtspecialist där jag fick göra ett antal övningar. Det visade sig att mitt hjärta var bra men dessvärre sjönk mitt blodtryck för snabbt när jag tog i hårt. 1 år gick utan att jag fick något svar varför jag ej kunde spela fotboll mer. Sen fick vi en tid på universitetsjukhuset och jag fick göra ett flertal tester igen. Några veckor senare fick jag konstaterat att jag led av Vasovagal syncope vilket betyder att jag kan svimma vid för hård träning. Under hela mitt liv har jag haft en sån livsglädje att allt dåligt som hänt så har jag försökt hittat andra saker man kan göra i livet som får mig att må bra. Man ska inte definiera sig för startk för något för när man väl inte har det längre så är man ingen. Man måste leva fullt ut. 

Något jag har stor passion för är att resa, se nya platser, kulturer och människor. Pengar som jag tjänar väljer jag hellre att lägga på resor än att shoppa. Att köpa grejer får en att bli glad för stunden men det är minnerna som man alltid kommer ha med sig i livet vilket jag värderar högt. När jag är 80 år vill jag kunna tänka tillbaka på allt galet, kul jag gjort i livet. Förut var jag en tjej som brydde mig vad folk skulle tycka och tänka. Nu på senare tid orkar jag inte bry mig längre. Jag bara kör och gör det jag vill. Något som står mig nära hjärtat är min familj som alltid ställt upp för mig och mina älskade vänner.

Som person är jag jävligt impulsiv. Vill jag något så ser jag till att göra det. Som nu tex är jag sugen på att dra utomlans och jobba så det tänker jag se till att göra. Jag tror alltid på mig själv. Jobb tar jag på fullaste allvar. Jag ser alltid till att göra ett bra jobb. Att starta företag är något jag kommer göra i framtiden. Jag hade planer på att göra det nu direkt efter skolan men efter många om och men har jag valt att vänta. Annars som person är jag väldigt mjuk eller vad man ska kalla det. Jag är lugn, snäll, omtänksam och glad. Jag tror att folks första intryck av mig kan vara att jag är en bitch för det säger mina vänner att jag kan utstråla men det är inget jag tänker medvetet på. Jag ser mig inte som en bitch utan som en person som bryr sig om andra. Skrattar lite för mig själv när jag skriver att jag är lugn. Om jag säger såhär: När jag är med mina vänner så är jag absolut inte lugn utan är väl den som hörs ganska mycket. Det beror på omgivning, personer jag är med osv. Jag har svårt att öppna mig för människor förutom mina närmaste vänner.

Jag är en person som är ganska lätt att missförstå men jag försöker att bli bättre på det. Tex när jag blir arg så har jag svårt att förklara på ett bra sätt varför jag blir arg. Sen blir jag helt känslokall. Jag stänger av.
Jag är också väldigt rädd för att såra människor så jag ställer mig ofta i svåra situationer där jag själv i slutaändan blir sårad.

Jag lever varje dag som om de vore den sista. Jag älskar livet. Hur kan man inte älska att leva? Man kan göra allt man vill för det finns ingen som stoppar än förutom än själv.
Ja vad finns det att veta mer om mig? Någon fråga???++++

PUSS OCH KRAM CARROO!