Jag känner att jag flyttat runt väldigt mycket dem sista 15 månaderna att jag börjar känna att någonstans vill jag börja stadga mig. Oslo är en stad jag trivs bra i på alla sätt & vis och kan därför tänka mig att studera här. Men det stora MEN är studiebidraget. Svenskt studiebidrag räcker inte långt här. Man måste ha bott i 2 år samt arbetat heltid under den perioden för att ha rätt till Norskt studiestöd vilket skulle göra stor skillnad. Jag vill börja nu till hösten att studera men pengarna verkar sätta emot.

Då får jag mer panik att tänka att även om jag börjar till nästa höst så har jag inte bott i Norge 2 år i alla fall och kan ändå inte ha rätt till Norskt studiestöd.... Det betyder att jag skulle behöva vänta ytterligare ett år alltså till hösten 2014 och det tänker jag inte. Så nu börjar jag bli förvirrad och tänka om jag ändå ska gå civilekonom som jag hade tänkt från början men jag orkar inte flytta igen plus att jag har överlagt att inte bo i en liten stad. Jag mår som bäst i en lagom stor stad som Oslo. Så vad tusan gör man?

Det här gör mig väldigt deprimerad då jag gärna vill gå denna utbildning nu till hösten men är rädd för att inte klara mig ekonomiskt. Jag vill inte skjuta upp mina planer & utbildningar längre. Jag vill börja stadga mig nu och vara klar som ung. Men livet verkar inte alltid bli som man tänkt? Så någonstans så måste jag tänka positivt för det kan inte alltid bli som man tänkt. Det positiva är att jag alltid kommer vara ung i själen, jag hinner spara mer pengar, jag hinner ta körkortet år 2012, jag har hela sommaren att se fram emot.

Vad jag mer måste tänka på att jag hunnit gjort mycket som 20 åring även fast jag inte tycker det själv så har jag bott i England 14 månader, jag bor nu i Oslo, jag började jobba som 17 åring och har jobbat med alltifrån butiksmedarbetare, försäljare, kundtjänst, nattklubbar, utbildad bartender, upplevt många av världens länder, Spelat fotboll & haft häst hela livet samtidigt som jag gick ut med bra betyg i gymnasiet. Vart på massa roliga resor, träffat sjukt mycket vänner och nya miljöer. Haft pojkväner, dejtat. Gjort saker jag egentligen inte vågat. Jag borde tänka att jag är bara 20 men ibland har jag svårt för det. Jag vill så mycket på en gång och någonstans borde jag egentligen tänka att jag har hela livet på mig. Att jag inte borde vara deprimerad för denna sak att jag inte kan börja i år. Jag gör det istället med nästa år med ännu mer driv & passion.