Skuldkändlorna bara dyker upp när jag kollar på hästar. Jag har vart ledsen hela dagen. Klockan är över 1 på natten & jag kan inte sluta tänka på vilken underbar,vacker,fin häst jag en gång hade i tiden. I oktober så blir det 3 år sedan. Min laica. Senast igår drömde jag om henne. Drömmarna slutar alltid likadant med att jag känner skuld. Det gör så ont inom mig. Känner mig så självisk och undrar om jag gjorde rätt? Jag vet nu idag att jag tog fel beslut. Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden & att Laica kunde vara vid liv igen. Hellre triangelmärkt och användas som promenadhäst. Jag tog fel beslut och det kommer jag få leva med resten av mitt liv. Jag vet inte hur andra kommer över sina döda djur & går vidare. Jag kan inte glömma.. Jag mår skit av vad som blev. Förlåt. Vad som mer gör ont är att jag vet att min katt inte har mycket tid kvar. Jag blir ledsen att inte kunna vara där. Förlåt.